Under sin begränsade livstid – han dog 1227, omkring 65 år gammal – lyckades Djingis khan skapa ett mongoliskt välde som sträckte sig från Kaspiska havet i väster till Stilla havet i öster. De följande 150 åren skulle hans ättlingar utvidga territoriet till det största rike som någonsin existerat på jorden.
Bilden av Djingis khan som en vildsint och makthungrig barbar med omättlig erövringslust etablerades under 1800-talet, då västerländska kolonisatörer gärna utmålade avlägsna kulturer som skräckinjagande och ociviliserade.
Men det har också alltid funnits en helt annan bild, av en man som genom sina gärningar öppnar upp världen och bidrar till ett utbyte där ekonomi, vetenskap och politik utvecklas och blomstrar. ”En man av beprövad redbarhet och stor vishet, mäktig genom sin vältalighet och berömd för sin tapperhet”, som Marco Polo skriver i sina reseskildringar från mitten av 1200-talet.
Utan att bestrida den hänsynslösa grymhet som låg till grund för Djingis khans historiska framfart, ger historikern Dick Harrison i denna bok en nyanserad skildring av den mytomspunna mongolhövdingens liv och gärning.
