Historia

Det femte och avslutande bandet i Peter Englunds unika serie om första världskriget, berättad utifrån en mosaik av ögonvittnesskildringar, dagboksanteckningar och brev, har nu nått krigets sista och på många vis mest dramatiska år — 1918.
I början av året har Tyskland oddsen på sin sida. Ryssland är utslaget ur kriget och de styrande i Berlin satsar allt på ett kort: att genom en enorm offensiv i väst tvinga Frankrike och Storbritannien till fred. Men det måste gå fort, innan USA på allvar hinner blanda sig i konfl ikten. De allierade hoppas på att hålla ut, och räknar kallt med att kriget ska pågå till minst 1919.
Resultatet blev en serie blodiga bataljer. Länge såg det ut som om Tyskland faktiskt skulle vinna. Men så kom vändningen, oväntad för många.

Stura betydde på fornsvenska egensinnig, bångstyrig och det är ett passande namn på medlemmarna av Stureätterna, vars utveckling från riddaren Rörik Sture på 1300-talet till den siste Sturen, greve Svante Mauritzson, som dog 1616, uppvisar en gripande historia fylld av Sturemord och djupaste förtvivlan.
Berättelsen om Sturarnas öden följer med nästan kuslig precision lyckohjulets obönhörliga gång mot det oundvikliga fall och förlust av det man en gång ägt. Precis som Kennedyklanen i USA har det vilat något kungligt och magiskt över namnet Sture, och precis som den amerikanska familjen har också Sturarna varit olycksdrabbade. Ingen svensk adelsfamilj har varit så nära att få bära den kungliga kronan men i stället fått se både familjemedlemmar och kungavärdigheten gå förlorade i brutala maktkamper.
Detta är historien om hur den senmedeltida aristokratins (Stures) makt bryts när arvkonungadömet (Vasa) konsoliderades under 1500-talet. Från att ha varit toppstyrt av ett fåtal adelssläkter utvecklades samhället till en ny tid och era där den politiska ordningen kontrollerades och dominerades av kungen och i kampen om tronen gick Sturarna ut som förlorare.

Den första delen av trilogin Landet utanför skildrar hur kända och mindre kända svenskars liv gestaltade sig under det första krigsåret. Framställningen går fram till den mörka sommaren 1940 då de tyska arméerna stod segerrika på den europeiska kontinenten och endast Storbritannien kämpade vidare.
Skulle Sverige kunna hålla sig utanför världskriget? Borde Sverige göra det?

Antikens Rom är viktigt. Berättelsen om imperiet, erövringarna, grymheterna och överdrifterna ger oss fortfarande idag en måttstock för vårt samhälle. Och än idag är de romerska idealen när det gäller medborgarskap, säkerhet och individens rättigheter samhälleliga rättesnören.
Här tittar en av världens främsta forskare inom den klassiska antiken på Roms historia från en ny synvinkel inte bara på dess förbluffande utveckling från en obetydlig by i Mellanitalien till en supermakt, men också på hur romarna såg sig själva och sina bedrifter, och varför de fortfarande är viktiga för oss. Vi följer tusen år av historia, där nytt ljus kastas över det välkända, från slaveri till rinnande vatten, och där demokrati, religionskonflikter, social rörlighet och ekonomiskt utnyttjande utforskas inom det stora sammanhang som är romarriket. Detta är en uttömmande och klargörande historia över det antika Rom.

Ätten Romanov var den framgångsrikaste dynastin i modern tid och erövrade enorma områden tills den styrde över en sjättedel av jordens yta. Hur kunde en enda familj förvandla ett krigshärjat furstendöme till världens största imperium? Och hur kunde de förlora alltsammans?
Detta är den ingående berättelsen om tjugo tsarer och tsaritsor drabbade av genialitet och galenskap, befläckade av samvetslöst dödande och sexuell dekadens. Den avslöjar en hemlig värld av gränslöst självhärskardöme, hänsynslöst imperiebygge och palatsintriger.
Den är skriven med en bländande litterär säkerhet och hämtar material ur ny arkivforskning. Så blir Romanov en fängslande berättelse om seger och tragedi, kärlek och död, en allmän studie av makt och ett viktigt porträtt av det imperium som fortfarande präglar dagens Ryssland.

Ett kungligt äktenskap ska inte bara ge tronarvingar och därigenom garantera monarkins fortlevnad. Det är också en avsamhällets viktigaste symboler för en harmonisk relation mellan man och hustru. Äktenskap mellan kungar och drottningar, prinsar och prinsessor är kort sagt samhällsäktenskap, ett slags modeller för hur samhället ska organiseras.
I denna antologi har åtta forskare samlats för att genom svenska kungliga äktenskap belysa skiftande uppfattningar i historien om kön och sexualitet, klass och etnicitet, lycka och olycka, politik och passion. Boken täcker sjuhundra år, från den norska prinsessan Ingeborg, som vid 1300-talets början giftes bort med den svenske hertig Erik, till kronprinsessan Victorias äktenskap med Daniel Westling från Ockelbo — en modern kunglig allians mellan kvinnan av börd och mannen av folket och en del av vår tids svenska nationsbygge.

Tattare, tiggare, vansinniga och löskefolk — utsatta människor har funnits i alla tider. Många har levt under svåra förhållanden i samhällets utkanter. Några har frivilligt ställt sig utanför samhällsgemenskapen. Vad vet vi egentligen om utsatta människor i svensk historia? Vad har det inneburit i olika tider att vara psykiskt sjuk eller handikappad? Eller att avvika från den heterosexuella normen? Hur var det att ha en ogift mor när det var en stor skam att bli gravid utanför äktenskapet? Fattiga och hemlösa, hur klarade de dagen och sin överlevnad?
I antologin Usla, elända och arma, redigerad av historikerna Sofia Holmlund och Annika Sandén, varvas skildringar av gripande personliga livsöden med övergripande historisk analys. I fokus står den lilla människan, vardagen och kampen för överlevnad och värdighet. I tjugo texter presenteras en ny typ av social-historia med ett uttalat underifrån perspektiv som lyfter fram konkreta empiriska exempel.

Som 27-åring hade drottning Kristina lämnat tronen i stormakten Sverige. Kristina angav som skäl att riket behövde en man som kunde föra trupper i fält, men själv hade hon sagt till riksrådet att hon inte ville gifta sig. På julafton 1654 avsade hon sig sin lutherska tro i en privat ceremoni i slottskapellet i Bryssel. Omvändelsen till katolicismen gjorde henne ännu mer uppmärksammad i Europa — hyllad i den katolska världen och förtalad i den lutherska.
När Kristina kom till Paris stod 200 000 människor på gatorna för att få en skymt av den svenska drottningen i septemberskymningen. Någon politisk makt hade hon inte kvar. Däremot hade hon sin kunglighet. Vad ger ytterst legitimitet att härska — rollen som regent eller börden, det faktum att hon fötts till drottning? Och vad innebar det att hon hade avsagt sig sin roll, men ändå fortsatte att hänvisa till sin börd för sina politiska motiv och intressen, vilka nu enbart var hennes personliga?